Costa Violas 8 byar av historiskt och arkeologiskt intresse
Från Messinasundet till Aspromontes sluttningar rymmer Costa Viola och dess slätt (la Piana) en av Medelhavets tätaste historiska skiktningar: kolonier från Magna Graecia, romerska städer, normandiska abbotsdömen, borgar och byar återuppbyggda efter jordbävningen 1783. Mellan myten om Scylla och terrakottafigurerna från Medma finner du åtta orter där varje sten berättar tretusen år av kalabrisk historia.
Scilla – Homeros myt och borgen Castello Ruffo vid sundet
Vänd mot Messinasundet är Scilla kanske Costa Violas mest sägenomspunna by. Hit förlade de gamla sjömonstret Scylla, ställt mot Charybdis i Odysséns verser, och udden Scyllaeum var redan känd för grekiska och romerska geografer som Strabon. Över bebyggelsen tronar Castello Ruffo, en fästning byggd på en gammal utkiksplats och ombyggd många gånger genom seklen, i dag fyr och museum med utsikt över havet. Vid dess fot tränger sig Chianalea samman, fiskarbyn där husen tycks födas ur vattnet, kallad Söderns lilla Venedig. Mellan gränder, trappor och upptrukna båtar flätar Scilla samman myt, historia och sjömansliv som få andra platser vid Medelhavet.
Palmi och Taureana – den romerska staden och San Fantinos krypta
På udden som avslutar slätten i söder bevarar Palmi vid Taureana resterna av det antika Tauriana, en romersk stad vänd mot Costa Viola. I det arkeologiska området besöker man spår av byggnader, gator och den berömda kryptan tillägnad San Fantino, en av Kalabriens äldsta kristna kultplatser, knuten till San Fantino den äldre. I staden rymmer Casa della Cultura Leonida Repaci det kalabriska etnografiska museet och viktiga konstsamlingar, medan Varia di Palmi – erkänd som UNESCO:s immateriella kulturarv – vart par år för ut en jättelik buren processionsvagn på gatorna. Från utsiktsplatsen vid Monte Sant'Elia omfamnar slutligen blicken hela Costa Viola ända bort till sundet.
Seminara – Barlaam, slagen och keramiktraditionen
Utbredd bland olivträden i inlandet kan Seminara ståta med uråldriga rötter och en framträdande roll i Europas historia. Här föddes omkring 1290 Barlaam Calabro, en lärd grekisk munk som var grekisklärare åt Petrarca och Boccaccio och en huvudperson i 1300-talets stora teologiska dispyter. Dess omgivningar var skådeplats för de berömda slagen vid Seminara 1495 och 1503, mellan fransmännen och Consalvo di Cordovas spanjorer, vid gryningen av de italienska krigen. Återuppbyggd efter jordbävningen 1783 är Seminara i dag framför allt känt för sin sekelgamla keramiktradition: de fantasifulla apotropeiska maskerna (skyddande mot ont) och krukmakarnas groteska ansikten hör till det kalabriska hantverkets symboler.
Bagnara Calabra – det normandiska abbotsdömet och svärdfiskkulturen
Inklämd mellan hav och berg har Bagnara Calabra fått sin prägel av det normandiska väldet: år 1085 grundade storgreven Roger här abbotsdömet Santa Maria och de Tolv Apostlarna, kring vilket byn växte fram. Sedermera ett hertigdöme under släkten Ruffo har Bagnara i sekler varit huvudorten för svärdfiskfångst, bedriven med de typiska båtarna med höga master, och hemvist för le bagnarote, kvinnorna som bar lasterna på huvudet längs kusten. Strandpromenaden, utkikstornen och nougatens (torrone) konfekttradition fullbordar porträttet av en stad som gjort sitt förhållande till havet till sin historiska identitet.
Sant'Eufemia d'Aspromonte – Risorgimentos historia bland bergen
Vid Aspromontes sluttningar är Sant'Eufemia d'Aspromonte en ort återuppbyggd efter den förödande jordbävningen 1783, som utplånade dess gamla stadsplan. Dess namn är oupplösligt förbundet med Risorgimento: i skogarna ovanför sårades och stoppades Giuseppe Garibaldi den 29 augusti 1862 under marschen mot Rom, i den händelse som gått till historien som il fatto d'Aspromonte. Som port till nationalparken Aspromonte bevarar byn minnet av den dagen och erbjuder en idealisk utgångspunkt för vandringar bland bokskogar, stigar och det kalabriska bergets gamla eremitplatser.
Rosarno – Magna Graecia och terrakottorna från Medma
I hjärtat av slätten reser sig Rosarno på det antika Medma, en koloni grundad i slutet av 600-talet f.Kr. av de epizefyriska lokrerna. Som en blomstrande stad i Magna Graecia har Medma skänkt oss ett enastående arv av votiva terrakottor och pinakes (reliefplattor av lera), i dag bland skatterna i museet och den arkeologiska parken som ägnats platsen. När man vandrar i det arkeologiska området känner man igen resterna av murar, helgedomar och nekropoler som vittnar om sekler av grekiskt liv. För arkeologiintresserade är Rosarno ett oundgängligt stopp för att förstå hur djupa de helleniska rötterna är på Costa Viola och i det tyrrenska Kalabrien.
Gioia Tauro – det antika Metauros vid Petraces mynning
Vänd mot viken reser sig Gioia Tauro nära det antika Metauros, en grekisk bosättning grundad av chalkidierna från Zancle och senare knuten till Locri, belägen vid mynningen av floden Petrace, de gamlas Metauros. De arkeologiska undersökningarna har blottlagt en betydande nekropol och talrika fynd, i dag förvarade i stadens antiquarium, som berättar om handeln och livet vid denna tyrrenska hamnstad i Magna Graecia. Intill det som i dag är Italiens största hamn bevarar Gioia Tauro så ett uråldrigt minne, där dagens sjöhandel speglar sig i den från tjugofem sekler sedan.
Oppido Mamertina – Mamertion och staden som utplånades av jordbävningen
Bland kullarna som stiger mot Aspromonte förenar Oppido Mamertina italisk arkeologi med minnet av en katastrof. På Mella-platån låg en betydande befäst bosättning tillhörande bruttierna, det så kallade Mamertion, av vilket det finns spår av murar och byggnader. Ett kort stycke bort påminner ruinerna av Oppido Vecchia om staden som förstördes av jordbävningen 1783 och sedan återuppbyggdes längre ned i dalen. Som biskopssäte förvarar orten i stiftsmuseet (Museo Diocesano) dyrbara arkeologiska och sakrala fynd, och den är en port till Aspromonte, till dess stora monoliter och till bergets gamla klippkultplatser.